Linolajnen

Jag har blivit så dålig på att uppdatera bloggen. Kan bero på att jag inte sitter hemma lika mycket som innan. Här händer det (tro det eller ej) mer än i boring Jkpg, så man får la se till det positiva! Min älskade kamera tar ju också lite tid, det finns så mycket som behöver fotas och förevigas.

På tisdag ska jag antagligen på introduktion till mitt nya arbete. Nej, inte som sjuksköterska utan personlig assistent. Jippi. Eftersom det inte finns några sjuksköterskejobb just nu och jag inte får stämpla i och med a-kassastrulet så måste jag väl ta vad jag får. Ett steg fram och två steg bak här i livet. Det är ju inget långvarigt i alla fall, tack och lov. Till sommaren finns det ju tydligen jobb överallt, så det är väl bara att hålla ut.

Idag var vi iväg på urnsättning. Fyfan, allt är bara så jävla tragiskt. Orättvisa, orättvisa värld. Men det var ändå fint och stillsamt. Kan bara inte förstå...

Alla dessa papper och telefonsamtal till höger och vänster gör mig helt jävla galen!!! HATA DENNA JÄVLA BYRÅKRATI!!!!!!!! Papper, underskrifter, intyg, handläggningstid, papper, kompletteringar, papper, papper, handläggningstid, papper... Jag hade kunnat ordnat detta så mycket snabbare själv.

Är tydligen inte med i någon a-kassa heller, tack Kommunal och Vårdförbundet för detta.
Livet är ju helt underbart. Fantastiskt.

Tur att man valde rätt yrke där det finns maaaaaassa jobb. My ass.

Håhåjaja. Idag är det söndag, en dag då man inte behöver göra ett skit. Det är tillåtet att vara lat utan att man behöver ha dåligt samvete för det.

Igår blev det utgång. Det blev en riktigt trevlig och soft förfest med grogg och Bailysshot. Sedan drog vi till O'learys. Ännu ett tecken på att jag börjar bli gammal, ett evigt tjat om detta, I know, men ångesten ligger därunder och pyr. Jag presenterades som syster till min sex år yngre bror, då är det illa. När började alla dessa småskitar gå på krogen? Trevligt var det hur som helst och kvällen avslutades med efterfest. Nice.

Nu ska jag ut och fota detta underbara vinterland!

Tjing!

Så var mitt nya liv här. För två dagar sedan var jag en sjuksköterskestudent i Jönköping och idag är jag en arbetslös sjuksköterska i Söderhamn. Geeeez. Unbelievable!

Jag fick faktiskt - hör och häpna - en systemkamera i examenspresent. En Nikon D3000 med ett 18-105/3,5-5,6 objektiv. Det duger skiiiitbra åt mej. Jag är så glad! JAG FULLKOMLIGT ÄLSKAR DEN!!! Jag kan inte komma ihåg när jag senast fick en present jag blev så glad över, som ett överenergiskt barn på julafton ungefär. Så oväntat och så efterlängtat i måååånga år. TACK TACK TACK älskade mamma och pappa, farmor och farfar och mormor. You made my day. May week. My life! ;)

To be continued...

Just nu skulle jag kunna ge vad fan som helst för att få sova. Har varit vaken hela natten, eller ja... somnade en halvtimme kanske och har sedan varit vaken sedan 01:12. Såklart just inatt av alla jävla nätter, natten mot examen. Sedan ska vi flytta och städa ur min lägenhet idag. Yeeey vad mamma och pappa kommer att älska sin fruktansvärt lättirriterade och trötta dotter! Jag blir bara så förbannad och less. Trött och frustrerad. LÅT MIG SOVA!!!!!!!!!!!!!

Jag städar på i vanlig ordning. Men nu har jag faktiskt ett leende på läpparna, jag kan numer kalla mig själv sjuksköterska! Jag fixade tre års studier. Har inga mer skoluppgifter what so ever! Examen imorgon. WIIIIIIIIIIIIIIIIHOOOOOOOOOOOOOO!!!

What a day. So far.
Idag har jag irrat runt i varje klädaffär som finns inom fem kilometers avstånd. I början var det roligt, men allt har en gräns. Det slutade med att jag köpte en tröja som jag nog ångrar att jag köpte. Det är så jävla svårt att veta vad man ska ha på sig på denna jävla examen. En kjol blev det också, 49 riksdaler på H&M, helt okej pris ju. Synd att dessa nog inte passade så bra tillsammans. Och bara leggings till tröjan blir nog lite väl vågat...
När jag gick hem såg jag en jättefin tunika på Indiska såklart. Provade den inte, men kanske borde om jag inte alls blir nöjd och lämna tillbaka den andra. Ojojoj, vilka bekymmer!

På vägen hem blev det ett stopp på systembolaget, det har ju varit prat om fest ikväll. Nu vet jag inte hur det blir, verkar dåligt på förfestfronten. Om inte annat så kan det bli en sväng till skolan och säga hej till insparksfolket. För visst vore det trevligt med en sista kväll på kåren.

Har även hunnit med att städa lite som vanligt. Never ending story. Men imorgon kommer i alla fall mina kära päron, men de kommer väl sent antar jag... blir nog ingen flytt då. Det är väl bara att städa på i vanlig ordning! Där emellan ska vi fixa det absolut sista med uppsatsen, lööööövly!

VI BLEV GODKÄNDA PÅ UPPSATSEN!!!
Vi blev mer än godkända faktiskt, vi fick ett B. B är det näst högsta betyget på en sexgradig skala. Och ja, jag skryter. Detta var verkligen inte väntat. Nu är det bara några få kompletteringar av uppsatsen kvar och en opponering på en annan uppsats. Så jag skulle nästan kunna säga att jag är sjuksköterska nu. Visst?

Låten Fireflies av Owl City har verkligen satt sig på min hjärna. Lyssnar på den flera gånger per dag och nynnar på den mest hela tiden, den är bra tycker jag.

Flyttpackning och flyttstädning pågår mest hela tiden. Idag fick jag för första gången känslan av att det går framåt. Tur att jag trots allt har en väldigt liten lägenhet, å andra sidan blir ytorna fulla fort då.




När man lyssnar på Fireflies på hög volym 01:15 måste man ha hörlurar.


SMILE!

I natt har jag sovit skitdåligt! GAAAAAHHH! Somnade inte förrän efter två och vaknade sedan trehundraåttiotvå gånger innan jag gav upp och klev upp. Kan det ha med dagens stora händelse att göra? Irriterande är det vilket som!

Fick ett mess nyss av en kille som ville köpa mina omvårdnadsböcker... 500 spänn ner i fickan! GÖTT!

Klockan fyra går vi upp med uppsatsen. Wish me luck!

Jag har precis suttit och läst igenom gamla inlägg, det var ju riktigt roligt! Jag tycker att det känns som att jag precis har börjat blogga, men hela hösten har ju gått för tusan! Helt otroligt egentligen. Jag känner mig så gammal varje gång jag tänker hjälp, vad fort tiden går, och det värsta är att det händer väldigt ofta nuförtiden! Men till mitt försvar så går ju tiden väldigt fort... Eller hur?

Imorgon är det dags att försvara uppsatsen som jag har tjatat om hela hösten. Det pirrar till i maggropen bara jag tänker på det. Vi ska alltså få veta om vi blir godkända. Examen känns fortfarande så långt borta. Samtidigt är det ju såååå tråkigt att tänka på alla människor man träffat som man antagligen aldrig kommer att se igen. Många av dem i alla fall. Finns många sidor att se det från!

Min att-göra-lista minskar i alla fall, skönt att se att det händer nåt! Värre med lägenheten som det bara blir mer kaos i ju mer jag försöker få undan. Ironi.

Till middag blev det räkor eftersom jag måste tömma frysen. Köpte en baguette och gjorde den där goda röra som jag och min kusin brukade äta förr i världen, creme fraiche, pressad vitlök och dill. Underbart gott! Så nu är jag mätt och belåten. Ska göra en rusch till med lägenheten innan det blir kväller.

Going through changes.

Äntligen är sammanfattningarna till de två uppsatserna klara och inskickade! Måste dock gå på dessa två seminarier imorgon också. Nu är det bara en miljard andra saker som ska göras. Hoppas på att få ett ryck till idag i alla fall, det får bli packning eller städ. Resten av förberedelserna inför opponering och shit får göras imorgon eller nåt. Lagom less nu. Men inte långt kvar. Inte långt kvar.

Ligger nu och grisar på soffan, proppmätt efter att ha ätit en Capricciosa från Campino. Gott gott gott!


It hurts to find out that what you wanted doesn't match what you dreamed it would be.

Jag nyser och näsan rinner. Hatar sånt här!
Ska försöka koppla bort dessa petitesser ikväll, för snart bär det iväg. Är varken nöjd med smink eller kläder, men inte värre än att nån öl fixar det. Just det... håret är inte klart. Och var är mina örhängen? Dags att sätta fart tror jag! :)

Pluggandet? Nej, fick ett telefonsamtal och kom inte igång igen efter det. Usch, vad dålig jag är...

Ha en trevlig lördagkväll alla!

Nu, äntligen har jag börjat att läsa uppsatserna och till och med skrivit lite. Men det finns ju såååå mycket annat att göra som är roligare(?). Försöker få mig själv att förstå att jag vet att det är så skönt när det är gjort (oj, vad konstig den meningen blev). Skönt att bara kunna vara bakis imorgon.

Bakis imorgon ja... det blir visst fest ikväll! Det blir nog riktigt trevligans tror jag. Bara att köra järnet det sista nu. Skita i snoriga näsor och ömma bihålor, det finns tid för sånt en annan gång.

Nej, nu måste jag ta tag i mig själv. Få detta gjort... jag skulle ha haft en blåslampa.

KUNG KUNG KUNG!

My loooord vad mycket grejer (läs skit) jag har. Papper, tidningar, kollegieblock, trasiga strumpor, ej-fungerande-cd-skivor, trasiga pennor, kort... You name it! Har inte lika mycket nu, tack och lov. Gjorde ett ryck på en timme och rensade undan nästan allt i garderoberna. Vad skönt det är att känna sig lite tillfreds med sig själv. Det konstigaste är dock att ju mer jag rensar undan desto stökigare blir lägenheten, fast det är väl precis som det ska vara... Men det kommer att bli mer att bära än väntat.

Det blir en lugn fredagkväll. Kom på alldeles för en stund sen att det var sista chansen för en after work-kväll här i bibelbältet, synd att jag inte tänkte på det innan. Hade säkert lyckats locka med någon. Det är mycket sista-gången-händelser nu. Blandade känslor. Fast mest glädje tror jag...

Det är nu jag borde göra ett sista ryck med skolarbetet och få även det ur världen... Borde, borde, borde!

Gårdagskvällen var trevlig, jag är glad att jag gick dit! God mat, trevligt sällskap och några öl räcker för att göra mig väldigt tillfredsställd. Sov väldigt dåligt i natt dock, vaknade även klockan fem och kunde inte somna om på en och en halv timme. Sen gick jag upp innan klockan ringde. Inte likt mig.

Nu är det bara en vecka kvar. En vecka kvar!!! Sen står jag alltså där och tar emot mitt lilla diplom. Sjuksköterska. Någon som har ett jobb och boende över månne?

Tänkte dra en sväng på stan idag. Om jag orkar. Klart jag orkar. Borde i alla fall... Ska ju ha kläder till den där tillställningen också. Ska även sammanfatta två uppsatser på ett A4:a vardera, men behöver inte vara klart än. Så varför ha framförhållning?

Idag mår jag mycket bättre! Febern är puts väck och halsen känns näst intill normal med hjälp av Ibumetin. Yeeey!

Jag har varit iväg till biblioteket för att jobba lite på opponeringen till nästa torsdag. Oj säger jag bara. Vad mycket de andra inte hade gjort rätt, dessutom känner vi en av dem vi ska opponera på... Det löser sig väl lika bra som vanligt in the end, men känns bara som onödigt tjafs. Som så mycket annat på denna skola. Bara en vecka kvar nu ju. Har fortfarande inte fattat.

Ikväll blir det lite alkohol iallafall. Nice. Pratades om matlagning också, men måste försöka styra upp det på något vis! Trevligt blir det nog hur som helst, det gäller att passa på när man kan! Jag hinner nog allt jag ska hinna ändå. Ja, klart jag gör.

Hemma är det bra mycket mer snö än här. Dessutom var det bara -1,3 grader när jag kom hem idag, rena sommarvärmen ju!


Walla, Walla, Walla...

I natt vaknade jag av att jag höll på att drunkna. Mina sängkläder var dyngsura och kalla. Så klart har jag hunnit packa ner mitt extratäcke, så jag låg och huttrade under min pläd på mitt torra överkast de resterande timmarna i sängen. Burrburr.

Hade fortfarande feber imorse och väldigt ont i halsen. Min stackars högra tonsill är vit och gigantisk. Har nu tagit Ibumetin och kan svälja utan att grimasera. Räknar stenhårt med att vara frisk till imorgon då jag har saker som måste göras.

Ute är det dimma och grått. Jag stannar inne idag och kurerar mig i stället. Tittar på TV, stirrar på datorn och bakar sockerkaka. Sockerkakan tog lite lång tid tyckte jag, visade sig att ugnen var inställd på 145 grader istället för 175. Rättade dock till problemet efter 40 minuter, så det kan ha gått ändå. Jag säger då det... 


Min äckliga, men ack               Dimma, dimma. I vanliga fall kan man se låååångt, bland
så vackra tonsill.                     annat ett berg!



Sockerkakan efter 40 minuter i 145 grader. Ellen! Finns inget annat att se för tillfället.

Nu ska jag prova sockerkakan!

Så var jag tillbaka i södern efter tre underbara veckor i norr, men blir ju inte långvarig här... Det är bara lite småsaker kvar att göra. Och examen nästa fredag då. Sen är jag sjuksköterska, status med titel ju!

Första dagen i söder har bestått av sjukdom. Fan, jag har skitont i halsen, det ilar i hela kroppen och feber. Pallrade mig ner till ICA då jag inte hade nånting ätbart hemma och var alldeles blöt av svett när jag kom hem. ICA ligger ca 100 meter härifrån. Tack och lov så har jag Ibumetin hemma, det är fina grejer det!

Burr, burr. Nu ska jag åter krypa ner under min mysiga pläd!

Ibland är det så skönt att bara vara. Bara vara hemma. Trots det som hänt så mår jag ganska bra. Det är så skönt att inte känna några måsten eller att något ligger över en hela tiden. Även snön fortsätter envist att komma and I'm lovin it. Det är ju så mysigt!

Julaftonen blev lugn och spenderades med familjen och brorsans tjej. God mat och avslappnat sällskap, vad mer behövs? Ja, julklappar och tomte såklart. Fick min kära dammsugare som jag önskade!
Juldagen blev också en succé! Riktigt roligt var det, träffade en massa gamla godingar! En av de få gånger Statt är något att hurra för. Hoppas det blir lika trevligt på nyårsafton!

Nej, nu är det dags att ta på sig mössan för att gå ut i snöyran!

Oj, nu var det länge sedan jag skrev. En vecka borde det minsann vara.

Jag kom i alla fall fram efter en låååång resa, blev elva timmars resväg på grund av snökaos. Vilket kanske var ganska väntat. Här hemma i norr är det snö upp till knäna, vilket jag tycker är jättehärligt. Riktig vinter ska det vara.
Har bara njutit av livet veckan som varit...

Idag hände dock något mindre roligt. Inte roligt alls, till och med katastrof. Min kusins barn dog. Hon var två år. Det var hennes pappa som backade på henne med bilen, ambulans och helikopter och hela faderullan kom... men det gick inte att rädda henne. Dagen före jul. Är sorg i vår familj nu. Kan inte ens tänka mig hur de själva mår och hur de över huvud taget ska kunna ta sig igenom det. Jag själv har nog inte förstått vad som har hänt, jag kände inte lillflickan så väl heller. Men det är alla runt om. Det här önskar man inte sin värsta fiende.

God jul!