Linolajnen

Det blir visst bara längre och längre mellan varje blogginlägg nu. Motivationen är väl kanske inte på topp.

Mamma har hunnit fylla femtio år och vi hade en liten familjesammankomst för att fira henne, vilket alltid är lika trevligt. Pappa köpte en resa till Paris till henne i present, tyvärr var det bara två biljetter och barnen får inte följa med. Det värsta är att de åker över påsk så vi blir utan påskmat också. Katastrof. Har därför tänkt jobba hela påsken istället så gör det liksom inte lika mycket.

Jag har även haft bästa H på övernattningsbesök, det blev pizza och en massa andra onyttigheter. Det var längesedan jag skrattade så mycket, vilket verkligen behövs ibland. Vi hann även med en shoppingtur till IKEA och slösade lite pengar, det behöver man faktiskt också ibland.

Min lilla pärla ska besiktas i slutet av februari och såklart är det saker som måste lagas, vilket betyder att det kostar pengar. Det är inte lika roligt att åka på Biltema och köpa saker man inte ens vet vad de används till som att köpa saker man vill ha. Men, men, that's life.

I helgen åkte jag på nån slags jävla magsjuka igen, jag blev sååååå jävla less. Det var ju bara två och en halv månad sen jag spydde tarmarna ur mig sist, så det kändes lagom roligt när det var dags igen. Dessutom när jag skulle ha jobbat söndag. Igen. Skönt att det är över fort, men dessa tolv timmar av konstant kräkande känns oändliga. Dessutom blir man inte människa förrän flera dagar efteråt, det tar sin tid att återfå krafterna.

Ett tandläkarbesök har jag ju hunnit med också för tusan, första på typ fem år. Fy skäms på mig. Men det lät inte som att jag kommer att tappa mina tänder de närmaste åren (vilket var mitt skräckscenario som jag drömt mardrömmar om), bara lite lagningar som behöver göras. Bara några tusenlappar som behöver slängas ut. Bara att detta sker efter en karensdag en söndag. Och jag behöver en ny dator. Nä, ja 'änte bitter!

Det händer mycket på jobbet nu också, mycket förändringar med neddragningar på personal osv. Det har varit riktigt tufft den senaste tiden och man är som ett slakt när man kommer hem. Måste bara länka till min kära kollega Lovisa som har fått till en riktigt bra text om hur livet på landstinget är just nu, varför måste alla förändringar vara dåliga?!